Jonas Peterson

Fy F*N vad skönt! Seger i seriefinalen, och en stor chans att ta hem segern i tabellen och därmed kvalificera oss för division 3 nästa säsong :)

Jag klarar nog knappt av att göra en recension av matchen, så spännande var det. Det är verkligen helt omöjligt att stå vid sidan av planen och inte kunna påverka resultatet för fem öre..

Den här gången gick det bra, och precis som i föregående match blev vinstmarginalen endast 1 mål. Men vad gör man inte för spänningen? Vårt avgörande mål kom idag 20 sekunder innan slutsignalen.

---

Kolla in www.hkhok.se/test och kom med feedback! Det är viktigt för oss som jobbar med sidan att den är anpassad för er läsare. Skriv feedbacken i en kommentar här på bloggen, eller i ett mail till [email protected]. Tack!

MISSA INTE!

Årets viktigaste match spelas idag i Lagaholmshallen, Laholm.
Matchstart 14:30!

Snacka om att det är skönare att köra/åka bil efter att ha tagit två poäng! Vi spelade ytterligare en skitmatch mot H78 Sölvesborg, och höll på att förlora matchen i och med tre raka utvisningar mot oss med 10 minuter kvar att spela. När det återstod tre minuter av matchen ledde Sölvesborg med ett mål, och det var osäkert om vi skulle lyckas ta oss tillbaka.

Vi kvitterade med två minuter kvar och i anfallet därefter räddar Pelle ett halvtaskigt knorrförsök från kanten. Det gav oss möjligheten att avgöra, och med tio (10!) sekunder kvar av matchen sätter Kalle (linjespelare) 32-31 efter att ha brottat sig förbi försvararen.

Sölvesborg tar time-out, och bestämmer sig för att prova en växel på sin bästa skytt. De verkade något stressade, trots att åtta sekunder är ganska lång tid i handboll. Skottet avlossades nämligen redan efter fyra sekunder, och Pelle räddade igen.

Efter slutsignalen blev det en stor ring med Hök-spelare, och vi hoppade och skrek. Vi är trots allt kvar i fighten om division 3-platsen :).

I omklädningsrummet kom även vår fina sång fram, och det var fruktansvärt skönt att få vinna, speciellt efter en så lång resa.

Jag gjorde dessutom mina två första mål för säsongen, väldigt roligt :)

---

Får också skicka ett tack till vårt stammisställe, McDonalds Hässleholm, för två matraster under dagen/kvällen. Det stället får i princip alltid besök av oss, eftersom vi spelar alla våra matcher åt det hållet.

Ett citat från beställningen under hemresan:
Kalle Revå: En sån dår El Maco Grande meny, vad ingår där?
Kassa: Hamburgare, läsk och pommes.
Kalle: Men då ska jag ha en sån..
Kassa: Vill du ha en plusmeny?
Kalle: Vad innebär det?

Behöver man säga att han inte är McDonalds största kund?

Kom hem från eventkvällen, efter att ha kört via Laholm och släppt av lite elever på skolan, och satte mig direkt för att kolla på Sverige - Kroatien i handbolls-VM.

Jag kom in vid ställningen 7-7 efter ungefär 15 minuter. Då hade Sverige redan gjort en bättre öppning än vad Spanien gjorde i gårdagens match. Sverige såg ordentligt taggat ut, och lyckades även överlista det kroatiska försvaret samt målvakt.

De spelade jämnt fram till halvlek, då ställningen var 14-13. Efter paus hade Sverige en tung period, och Kroatien ryckte ifrån till 20-16. Dock kämpade de sig in i matchen igen, och var riktigt på gång. Tyvärr har Sverige för få spelare som kan spela på så här hög nivå.

Ett speciellt stort minus till Kim Andersson, som jag i princip tycker kan åka hem. Han har under hela VM så här långt tagit i snitt 2 avslut per match. Av dessa har hälften blivit mål. Detta är rent katastrofalt om man ser till vilken världsstjärna han borde vara, speciellt efter sina stora framgångar i Kiel. I landslaget blir han dock helt låst, och kan inte uträtta något mer än sidledsspel.

Oscar Carlén fick idag spela försvar på högernio-positionen, eftersom Kim tidigt i matchen (22 min) redan hade två utvisningar och förbundskaptenerna ville inte riskera ett rött kort på lagkaptenen. När Oscar någon enstaka gång följde med upp i anfallet var det ofta skott eller en stenhård satsning som gällde. Man märkte en stor skillnad mellan viljan hos Kim och viljan hos Oscar. Mitt råd till förbundskaptenerna blir alltså att:

Skicka hem Kim Andersson, om inte till Sverige så åtminstone till bänken, och LÅT OSCAR CARLÉN SPELA!

Glömde ju att nämna att jag i eftermiddags även hade min första golfträning för året. Inomhusträningen har börjat för att formen ska vara på topp inför säsongsstarten i mars/april. Där ingår såklart ett träningsläger utomlands också, frågan är bara om jag är på Mallorca i samband med det.

Även om inomhusträning i golf låter ganska fint kan jag berätta att så inte är fallet. Vi tränar i en industrilokal på Laholms industriområde. Inne i lokalen finns ett nät upphängt mot en vägg, och sedan finns det en slagmatta på golvet framför. När det är träning med golf-pron Tomas filmar han och sedan analyseras videon i datorn. Han har min sving inspelad sen jag började satsa på golf relativt mycket, alltså sedan 2005. Sen dess har det skett stora förändringar både i sving och även i handicap.

Mitt handicap har ständigt minskat under säsongerna, från år 2000 då jag började med golf. Förändringen ser ut som följer:
54 - 44 - 27,5 - 13,8 - 11,4 - 8,3 - 6,9 - 5,4 - 4,9.
Detta är då årens sluthandicap, men jag har under säsongen 2008 varit nere och vänt på 4,1.

Tillsammas med min tränare skulle jag idag sätta ett handicap-mål inför den kommande säsongen. Den slutar ju redan i juli för min del, på grund av att jag ska göra lumpen. Därför satte jag mitt mål på att nå ner till 3,5; vilket är högst nåbart. Det enda som egentligen hindrar mig, och det är jag och min tränare överens om, är min mentala styrka.

Nu ska jag ta och lägga mig och sova.. God natt!

Nu har det svenska landslaget i handboll på väg mot en ny storhetstid! Idag var det Spanien, OS-trea 2008, som stod för motståndet. Efter en strålande insats av målvakten Johan Sjöstrand, endast 21 år gammal, lyckades Sverige vinna med 34-30, efter 19-13 i halvtid.

Som Peter Jidhe sa efter matchen:
"Det pågår en idrottsgala i en annan kanal, där är inte det här landslaget med, men vänta bara till nästa år!"

Nu är det Kuwait som väntar i nästa match, på onsdag, och det kommer bli en liknande match som den mot Kuba. Det kan även kallas träningsmatch..

Det är det lustiga med handboll, för det är alltid lättare att vinna VM än det är att vinna EM, just på grund av dessa blåbärsnationer som får kvala in till VM. Handbollseliten bland landslag finns i Europa, och till viss del i Afrika och Asien, men Nord- och Sydamerika borde inte få vara med förrän de kan konkurrera på riktigt. Som ett exempel sitter OS-silvermedaljörerna från Island hemma och får följa VM via TV, på grund av att de inte lyckades kvala in.. KATASTROF!

Här är lite fler artiklar som handlar om matchen:
Sydsvenskan     TV4

---

Som jag lovade ska den som visste vad Pastasås Calypso var, få en länk i detta inlägg. Den som var snabbast var Kalle, och hans blogg finner du här: länk

Handbollen igår skulle på förhand vara en ganska svår match, eftersom senast vi mötte Kuba (VM 1990) vann vi endast med 7 mål. Dock var det hela aldrig någon match egentligen.

Efter en kvart hade Sverige en sådan ledning (8-3) att du i princip kunde stänga av tvn och göra något annat. Janne Lennartsson gjorde sex av Sveriges elva första mål, och eftersom han är kantspelare kan man ju tänka sig att kontringar var något det var gott om. Han blev utbytt mot Johan Jakobsson och gjorde därefter inte fler mål, men var fortfarande Sveriges bästa målskytt tillsammans med startmannen på vänsterkanten, Jonas Källman.

Sverige fick alltså en lugn start på VM och det var väl ganska bra, så att de fick känna på arenan och spela ihop sig ytterligare inför de lite svårare matcherna som kommer framöver. Här är en lista över de kommande matcherna med matchstartstid. Oftast sänder TV4 en halvtimme studio innan matchstart.

---

Sverige - Sydkorea     ikväll 18:30, TV4
Sverige - Spanien        imorgon 18:30, TV4
Sverige - Kuwait         onsdag 18:30, TV4
Sverige - Kroatien       torsdag 20:30, TV4

Curlingförälder, det var ett nytt ord som "uppfanns" under 2008. Att vara en curlingförälder handlar i korthet om att hålla en allt för hög servicenivå för sina barn, att hela tiden sopa rent framför barnen så att de går friktionsfritt genom tillvaron och aldrig lär sig att ta eget ansvar. Curlingföräldrar finns överallt och nästan främst inom sporten, där det gäller att skjutsa barn till träningar och matcher, vara med som ledare på sidan av planen osv.

Idag träffade jag på en av de värsta curlingföräldrar jag har var varit med om. Hon var lagledare för ett P-96-lag från HK Aranäs (Kungsbacka). Hon var på mig och min domarkollega stup i ett, med klagomål på varenda domslut och till och med de gånger vi inte dömde någonting.

De flesta gånger man dömer möter man någon som är på det här sättet, det kan vara både tränare, spelare eller publik. Det gäller att vara stark och stå emot det, och fortsätta döma på samma nivå. Dock förstår jag inte riktigt hur man som förälder tänker? Det är 13-åringar som spelar på planen, och de har, som tränare, instruerat sina spelare att lämna bollen på golvet och låta motståndarna hämta den. Det är handboll vi tävlar i, inte osportsligt uppträdande. Tyvärr kan man som domare inte göra något åt det, eftersom reglerna tillåter sådant.

I slutet av den tredje matchen jag dömde idag hade den lagledaren jag pratade om innan snackat färdigt. Jag tröttnade, och när hon efter ett domslut slängde en vattenflaska bakom avbytarbänken blåste jag time-out och gav henne en ordentlig utskällning och ett gult kort. Därefter var både hon och resten av laget relativt tysta till matchen var slut. Dock ska jag inte ta ifrån dem segern, för den var de, precis som Kanada mot Sverige, förtjänta av.

Att spela en match där förutsättningarna inte är likadana för båda lagen känns för jävligt. Det är en sak att landslaget i J-VM får några extra domslut emot sig på grund av publiktrycket, men att gå in till match och på förhand veta att domaren är kompis med ett antal spelare och ledare hos motståndarna och sedan känna sig själv hatad, det är inte bra.

Givetvis är all form av "unfair play" tråkigt, men att själv delta i matchen är värre! Vi som spelar i division 4 får dock stå ut med domare som dömt i 40 år, har dålig kondition och är väldigt förtjusta i att favorisera hemmalaget. Sveriges handbollsförbund och de lokala sådana har inga domare att tillgå. Vi har fått spela en match med ett par yngre domare, och det märktes skillnad direkt. De tillät ingen påverkan utifrån och definitivt inget från spelarna på plan. De dömde för samma saker för båda lagen, och efteråt var alla mycket nöjda med hur matchen varit att spela.

Jag dömer själv handboll, dock för juniorer födda 94 och tidigare, men trots det vill jag som domare vara en förebild för ungdomarna och visa att det inte tillåts att spela hur som helst, att reglerna är till för alla.

---

Nog tjatat om det, men ni har antagligen redan räknat ut hur det gick i matchen efter min inställning än så länge i inlägget.

Vi förlorade med 28-26, och jag kan acceptera förlusten, för vi kom inte upp i normal standard. Inte ens i närheten. Dock är steget till att lägga förlusten på domarna inte långt. Vi har haft ett speluppehåll sen den 15 november, alltså nästan två månader, och det märktes på planen. Vi tappade bollar, gjorde många tekniska misstag och var helt enkelt inte med i matchen. Några gånger var vi på väg tillbaka, dels när vi tog igen ett femmålsunderläge i första halvlek, men även i andra tog vi igen mål efter mål och var med tio minuter kvar att spela bara två mål efter. Vår tränare, han med bloggen, tog time-out och förklarade att det var vi som var på gång, och att vi bara skulle spela lugnt anfallspel och säkra bakåt.

Där slog det slint i våra matchovana hjärnor på något sätt. När vi lyckats få tag på bollen efter antingen målvaktsräddning eller skott på täckande försvarare slängde vi bort onödiga bollar på kontringspass som inte gav något resultat. Istället fick de ytterligare ett anfall och trots att vi lyckades hindra skottet fick de tillbaka bollen direkt. Med en minut kvar låg vi under med två mål, och då gällde det att få tag på bollen och skjuta ett snabbt skott för att ha chansen på ett oavgjort resultat. Tyvärr blev det inte så. De gjorde 28-25 och matchen var körd. Vi lyckades dock få in ett tröstmål så att slutresultatet skrevs till 28-26.

Nu är jag lite smått deprimerad, även om jag fick ett något uppiggande samtal precis efter jag hade duschat :) Tack Emmie :)

---

Nu är det däremot dags för sängen och kolla lite på Terminator 2. Ska trots allt upp hyfsat tidigt imorgon eftersom jag ska döma handboll klockan 10 och ska göra ett betydligt bättre intryck än vad jag fick av dagens domare.

---

Imorgon tänkte jag skriva något nytt tips antingen när det gäller Photoshop eller möjligtvis webbdesign/blogg. Så missa inte det!

http://www.laholmstidning.se/article/20090109/SPORT01/517687492/1197/sport/*/HANDBOLL-/hok-gick-pa-pumpen

Som rubriken säger: 2 kommer före 1, är inte det självklart?

Kanske inte för alla, men när det gäller handboll och Staffan Holmqvist Memorial så stämmer detta helt perfekt :)

Finalen mellan Sverige 1 och Sverige 2 var länge en match som reserverna ledde. Det dröjde till långt in på andra halvlek innan a-laget kunde ta ledningen med 20-19. Det fortsatte att vara jämnt, men på grund av utvisningar för reserverna kunde förstalaget ta ledningen med tre mål, 30-27.

Det var nu vi som kollade trodde det var kört för reserverna, men nej då.. De hade bestämt sig för att inte ge sig i första taget, och när även Sverige 1 fick en utvisning var försprånget snabbt nere i ett mål. Avslutningen blev dramatisk, med ställningen 31-30 med en minut kvar att spela tog reserverna time-out. De diskuterade hur de skulle lägga upp sitt sista anfall och även om de skulle få ytterligare ett på tiden som var kvar.

Efter time-outen lyckades reserverna spela sig fria på högerkanten, när Andreas Palicka (han som gjorde en lite sämre match igår) gör en kanonräddning. Reserverna får dock tillbaka bollen, och lyckas med tio sekunder kvar kvittera matchen. Förstalaget skickar snabbt upp bollen, men missar det enda skott de hinner med.

Vad händer då? Jo, straffläggning!

Sveriges ligalag börjar straffläggningen, och missar! Därefter skjuts sex raka mål innan Jonas Larholm för a-landslaget missar. Därefter sätter reserverna sitt sista skott och all press ligger då på Jonas Jacobsson, som knappt spelat en enda minut i matchen. Han ska lägga straffen mot extrainkallade Anders Persson från Ystad som kallats in på grund av att en annan målvakt i andralaget skadat sig. Det omöjliga inträffar, Anders räddar straffen och Sveriges reserver har därmed slagit Sveriges a-landslag.

Jag avslutar den här något underliga historien med ett citat från Oscar Carlén innan matchen:
"Om vi vinner, borde ju reserverna få spela VM"