Jonas Peterson

Curlingförälder, det var ett nytt ord som "uppfanns" under 2008. Att vara en curlingförälder handlar i korthet om att hålla en allt för hög servicenivå för sina barn, att hela tiden sopa rent framför barnen så att de går friktionsfritt genom tillvaron och aldrig lär sig att ta eget ansvar. Curlingföräldrar finns överallt och nästan främst inom sporten, där det gäller att skjutsa barn till träningar och matcher, vara med som ledare på sidan av planen osv.

Idag träffade jag på en av de värsta curlingföräldrar jag har var varit med om. Hon var lagledare för ett P-96-lag från HK Aranäs (Kungsbacka). Hon var på mig och min domarkollega stup i ett, med klagomål på varenda domslut och till och med de gånger vi inte dömde någonting.

De flesta gånger man dömer möter man någon som är på det här sättet, det kan vara både tränare, spelare eller publik. Det gäller att vara stark och stå emot det, och fortsätta döma på samma nivå. Dock förstår jag inte riktigt hur man som förälder tänker? Det är 13-åringar som spelar på planen, och de har, som tränare, instruerat sina spelare att lämna bollen på golvet och låta motståndarna hämta den. Det är handboll vi tävlar i, inte osportsligt uppträdande. Tyvärr kan man som domare inte göra något åt det, eftersom reglerna tillåter sådant.

I slutet av den tredje matchen jag dömde idag hade den lagledaren jag pratade om innan snackat färdigt. Jag tröttnade, och när hon efter ett domslut slängde en vattenflaska bakom avbytarbänken blåste jag time-out och gav henne en ordentlig utskällning och ett gult kort. Därefter var både hon och resten av laget relativt tysta till matchen var slut. Dock ska jag inte ta ifrån dem segern, för den var de, precis som Kanada mot Sverige, förtjänta av.